Jag lyssnade på Johan Ronnestam’s dragning på webbdagarna och det är verkligen sevärt. Har du inte sett det så gör det. Johan tar upp en del intressanta tankar om skolan och kompetens i framtiden. Efter det började jag fundera kring min roll som pappa och förhållningssättet till barn och teknik.

Jag möter fortfarande ofta en viss skepsis mot min avslappnade hållning när det gäller mina barn och teknik. Men varför? Jag känner att om jag har möjlighet att ge Lova och Saga en uppväxt som ger dem kunskaper inom den digitala världen så är det min skyldighet att göra det. Argument som att det blivit människor av oss som inte växte upp med surfplatta köper jag inte. Jovisst det krävs och behövs givetvis variation och upplevelser i den riktiga världen också. Inget ska utesluta det andra men att neka mina barn att lära sig den digitala världen är bara naivt och dumt. Framtiden är digital. Faran är snarare att inte ge barnen möjlighet att lära sig nyttja och agera i den digitala världen. Med detta kommer nog tyvärr också en ny sorts klasskillnad, en digital klyfta.

Den digitala världen är här för att stanna och utvecklas oavsett vad vi tycker om den. Vi måste börja se den digitala världen som en möjlighet och inte som en konstig avart. I Jönköping pågår ett intressant projekt som ska stärka den digitala kulturen.